Skrivlust, skrivkramp och ångest

Allt jag kan tänka på just nu är att jag vill skriva. Jag vill skriva så mycket att jag inte riktigt vet hur jag ska börja?

Ångest. Den kryper sig på, hugger tag ordentligt och håller sig sen fast med näbbar och klor. Det är så det kryper på hela kroppen och jag vill bara skrubba mig ren och dricka 37 liter vatten för att få bort allt.

Jag vet innerst inne att jag har tagit rätt beslut men skuldkänslorna hopar sig ändå. JAG har valt att riva upp hela vår tillvaro och JAG bär ansvaret för allt. Vi, barnen, alla omkring. Ja, alla blir påverkade och allt är mitt fel. Mitt fel.

Jag kommer bli ensam. Jag känner mig så trasig att jag inte riktigt kan se någon ljusning. Jag räcker till åt mina barn men efter det finns ingenting kvar? Hur ska någon kunna älska något som inte finns?

Jag förstår att alla som lever i en separation kan skriva under på att det inte är lätt, särskilt inte med barn inblandade. Jag hoppas jag kan stå stark genom det här för barnens skull, och för mig själv.

Jag behöver också mig själv. Jag förtjänar att vara lycklig och jag behöver mig själv mer än någonsin. 

image

This entry was posted in Blogg. Bookmark the permalink.

Kommentera