Jag skulle kunna sitta här hela natten

Han går mig verkligen på nerverna. Han har gjort ALLT som han inte får idag för att sätta fart på sin mamma. Jag har verkligen inte kraften, energin eller orken till att jaga honom och sysselsätta honom vareviga sekund. Jag är utmattad och jag känner mig nästan på gränsen till deprimerad när det är dags för nattning.

Jag är nog världens sämsta mamma. Det enda mitt barn vill ha är uppmärksamhet och inte ens det kan jag ge honom.

Sen sitter vi inne på hans rum. Han ligger i sin säng ned bara nattlampan tänd. Han snurrar lite och försöker komma till ro men det är svårt. Efter många minuter så hör jag hur andningen blir tyngre. Han rör sig inte lika mycket och han tittar inte upp lika ofta för att se att jag verkligen sitter kvar. Han somnar stilla. Hans andetag är det enda som hörs i rummet och jag glömmer nästan bort hur dagen har varit. Helst vill jag bara krypa ner bredvid honom och hålla om honom tills jag somnar men jag vet att det inte går, jag har mycket att ta igen efter dagen. Disken hopar sig i köket, det ligger leksaker överallt och Sebastian har inte ens fått någon middag än.

En dag, då ska jag ha så mycket energi att det räcker och blir över Fred, det lovar jag. Tills dess, kom ihåg att jag älskar dig oavsett hur grinig och gnällig  jag än verkar vara!

image

image

This entry was posted in Blogg. Bookmark the permalink.

Kommentera