Att aldrig sluta

Kvällen har spenderats på jobbet. Det gick bra.
När jag satte mig i bilen för att åka hemåt så hamnade jag i någon sorts trans. Tracy Chapman ylade på i bakgrunden och jag bara åkte. Jag körde förbi Erikslund och vidare ut på riksväg 66 som leder hem till Surahammar.  Det kändes nästan som att bilen rullade av sig själv, jag följde bara med. Vid ett tillfälle fick jag faktiskt lite panik, vart var jag? Jag kände inte igen mig. Hade jag missat min avfart och åkt förbi Sura?
Efter några minuter kunde jag lokalisera mig och jag insåg att jag var på rätt sida om avfarten. Sen föll jag in i transen igen.
Och nu ligger jag här och väntar på nästa trans. John Blund-transen. Inte transan, transen.

God natt!

This entry was posted in Blogg. Bookmark the permalink.

Kommentera