Ah men kom igeeeeen nu

Kan lågt blodtryck göra att det känns som att allt går i slow motion? Att allt är lite som skumgummi? Ibland tar min energi bara slut. Sopslut. Finito kaputto. Nemas energios kvaros.

Idag har jag och Fred hållit igång hela dagen och när kvällen kom med en massa måsten så tog allt bara slut. Jag klev rakt in i en vägg skulle man kunna säga. Men.. mat måste man ju äta ändå?

När jag får såna här dagar så vill jag köpa färdigmat. Det kvittar vad det är för mat, bara den är helt klar. Jag vill inte behöva göra mer än att sätta mig ner vid bordet, äta mig mätt och sen stoppa ner ”porslinet” i soppåsen och sen gå och lägga mig. Precis så vill jag ha det dom här dagarna.

Jag är gift, jag har alltså en äkta hälft. Det betyder att besluten hemma inte enbart kan styras av mig. Tyvärr är han inte helt med på min linje alla gånger. Han svarar alltid med ”Vi skulle ju äta nyttigt” och ”Vi skulle ju spara pengar”. 

För en höggravid och hungrig kvinna så är inte något av dom svaren särskilt uppskattade. Jag vill ju att han kommer hem med rykande het mat och kramar om mig istället för att jag står och steker ett par trötta köttbullar när han kliver in genom dörren.

Jaja, pojkarna fick i sig lite mat, det är huvudsaken. Jag åt en tallrik med kvarg och hallon innan jag kröp ner under täcket där jag nu ligger.

Vi överlever nog den här dagen också. Även fast allt känns som en dimma. Som en skumgummidimma.

image

This entry was posted in Blogg. Bookmark the permalink.

Kommentera